Bloggplatsen har (troligtvis) gjort sitt, nu drar vi vidare mot nya "utmaningar". Hädanefter hittas vi på:
http://rackartygsaxxa.com/

Ja, har spiralen väl börjat snurra i fel riktning så känns det ju ibland som att det bara fortsätter. Så är det här just nu. I söndags skulle Jennifer på kalas på andra sidan stan och hela familjen skulle, tack och lov(!), med. När vi ligger på motorvägen piper bilen till, saktar ner och varningsblinkersen slås på… Ooops… I ”upplysningsrutan” står det något, minns inte vad just nu, men det var inget bra… Som tur var låg macken några hundra meter fram i en nedförsbacke så vi kunde/vågade ta oss dit. Robban konstaterade snabbt att det hade med kylaren att göra… Bilen var typ tömd på kylarvätska och glykol… Fick frågan när jag fyllde på det senast och jag svarade lite svävande ”typ, kanske aldrig fyllt på?”…    Jag tankar och fyller på spolarvätska när det behövs men det räcker visst inte… Bilen behöver mer än så… Nu brukar ju min bil varna för allt och inget så jag tänkte att den borde ju ha varnat att kylarvätskenivån är låg när den varnar för allt annat med… Vi kom i vart fall iväg på kalaset även om vi blev en timme sena, men det ”fixade” vi genom att stanna tre timmar längre på ”afterkalas” istället!   

Sen dess har vi fyllt på en massa vatten och glykol i bilen och kunnat konstatera att det är inte jag som slarvat (helt och hållet) och det är inte luft i systemet vilket Robban hoppades på utan den läcker… Efter ett samtal till citroënverkstaden fick vi farhågorna bekräftade, med största sannolikhet är det topplocket och de ville ha ca 25 000 kronor för att fixa det!!! Jippie, precis vad vi har nu när jag är sjukskriven och går på mammaledighet närsomhelst… Bara för Robban och hans kompis att försöka fixa själva… Under tiden är svärfar snäll och lånar ut sin bil till mig så jag inte blir strandsatt!   

Var och tog blod- och urinprover i tisdags och till reumatologen på Huddinge sjukhus på onsdagen. När jag var i stort sett klar hos läkaren frågar jag om mina prover varpå hon tittar lite frågande på mig och säger ”prover?”.
Ja, svarade jag, jag var ju och lämnade blod- och urinprover igår, vilket sköterskan sa att jag skulle göra…
Jaha, svarar hon, ja… Urinproven såg i stort sett bra ut men blodproverna har jag inte fått svar på än…
Precis vad jag misstänkte, blir så trött… Alltså hade jag inte behövt ta dessa prover, det var inget läkaren beställt och de är inte de proverna jag behöver kolla när jag går hos dem… I maj ska jag tillbaka för nya provtagningar, de prover jag ska kontrollera då. Ska även delta i ett forskningsprojekt då KI nu forskar i det jag kollas för. Jag kommer då även få fylla i en enkät och ta några extra prover. I övrigt sas det inget nytt mot mitt förra besök och jag kände att jag åkt dit och dessutom  pröjsat 350 kr i stort sett helt i onödan… Jaja…

På onsdagskvällen skulle jag på en clinic i skvallerträning för Eva Bodfäldt och Axxa skulle vara en av tre förevisningshundar. Väl framme i Upplands Väsby är jag i god tid så jag rastar henne en sväng, rastar mig själv och fixar lite. Efter en stund tycker jag att fler bilar borde kommit… Går in och frågar om någon vet var vi ska hålla till och får till svar att jag är på fel plats! Ringer Eva och vi ska tydligen vara i Västberga i hennes gamla lokal!  Bara att inse att jag åkt sådär 8 mil i onödan och kommer bli liiite sen… Kastar in oss i bilen och åker iväg…

Måtte lillebror stanna kvar där inne till nästa vecka, det känns som att sannolikheten för att allt ska gå bra vid förlossningen är bättre nästa vecka än denna!   

Ja, ibland blir det inte som man tänkt... Min plan för närmsta framtiden var att jobba måndag och tisdag denna vecka för att sedan ta ut semester fram till Lillis anländer. Jag tänkte även se mig själv som fullt frisk och inte gå vidare med utredningar/uppföljningar förrän efter födseln. Jag tänkte varva ner, koppla av och försöka uppskatta den tid som är kvar av denna, min sista, graviditet.

Men... Tydligen var det inte omvärldens plan...

I fredags fick jag ett mycket virrigt samtal från reumatologen på Huddinge sjukhus som lite nedkortat lär ungefär så här:
Sköterskan: "Hej, eftersom du inte kunde komma till oss på din tid idag undrar vi om du kan komma på tisdag nästa vecka?"
Jag: "????"
Sköterskan: "Ja, på tisdag kl eller onsdagen kl xx?"
Jag: "?? Men, jag har inte någon tid hos er, jag har inte fått någon kallelse..."
Sköterskan fortsatte babbla på "jaha... nähä... det blev fel... Men kan du komma på tisdag eller onsdag kl xx blablabla"
Jag, lite irriterat: "Nej, jag jobbar på tisdag. Onsdag kanske, men ska jag verkligen till er redan nu?? Det skulle ju gå tre månader mellan proverna och nu har det ju bara gått två...?"
Sköterskan babblar förvirrat på och tid bokas på onsdagen. Därpå säger hon att jag måste ta blodprover innan, på tisdag eller onsdag morgon.
Jag, för 3:e gången: "Jag JOBBAR på tisdag...". Bestäms att prover ska tas på måndag, tisdag eller onsdag morgon, jag förstår inte varför då de inte kommer hinna få provsvaren innan läkarbesöket men orkar inte tjafsa...

Idag skulle jag tagit proverna men labbet stängde tidigare än vad hon sa till mig så jag kom för sent.
Imorgon måste jag ringa runt och kolla så att:
1. Är det verkligen mig hon bokat in på läkartiden (mitt namn nämndes aldrig)
2. Står det rätt prover på remissen till labbet? Jag vet i vart fall 3 av de som ska kollas, de viktigaste.
Fortsättning följer...

Alla vet att jag trivs otroligt bra på mitt jobb och tycker mycket om min chef. Efter jul har det dock varit lite si och så och extremt dålig kommunikation. Det är hög belastning, många möten och min sjukskrivning på det... Då chefen inte nämnt något och jag ska ha utvecklingssamtal innan jag går gick jag in till chefen idag för att kolla att vi är helt överens om att min sista arbetsdag är imorgon, något som resten av "hela företaget" är med på. Hon satte typ i halsen och vips så jobbar jag måndag nästa vecka också... INTE min plan, alls...

Inte nog med det så ringde Robban under eftermiddagen och frågade om jag kunde hämta Jennifer på dagis (vilket jag inte kunde pga provtagningen som jag sen ändå inte kunde göra) då han fått en sjukhustid på eftermiddagen. Hans axel hade hoppat ur led, igen... Hans pappa fixade så den hoppade rätt igen men han var tvungen att åka in då det "kändes lite konstigt "... Det såg ok ut, men det blir givetvis vila, sjukgymnastik, ännu mer försiktighet och tal om ev. operation lite längre fram...

På fredag ska jag till MVC igen, hoppas på ett "smidigt " besök där i vart fall...

Ja, det där med att ta det lugnt och vila - vete 17 hur det går...

Axxa som alltid varit först till ytterdörren och stått längst fram och tjutit när de ska åka till jobbet på morgnarna vill inte följa med längre. De morgnar tjejerna ska med Robban till jobbet ropar han på tjejerna och på andra ropet brukar Faran masa sig ur Biabädden och gå fram till trappan medan Axxa trycker sig djupare ner... På 3:e brukar Faran gå ner för trappan och Axxa börjar inse att hon nog måste kliva upp. På 4:e har Robban ilsknast till och då masar hon sig motvilligt ur bädden och ner för trappan. Tror tjejerna fått smak för det ljuva livet med skogsutflykter och mattemys om dagarna. ;)

Idag är det exakt 21 dagar kvar till beräknad förlossning! Jag har fått för mig att han kommer komma för tidigt, men jag är verkligen inte redo än. Vi får se hur det blir. :)

Bilden nedan är från dagens skogstur med varmchoklad och Jennifers egenbakade bullar!

När jag hämtade Jennifer i förra veckan hade vi en rätt rolig diskussion i bilen. Hon inledde med: ”Mamma, nu är våren här!” och så tittade hon ut genom rutan och sa ”man kan inte tro det när man tittar men det är faktiskt vår, för Mars det är en vårmånad!”. Har ni pratat om det på dagis idag, frågade jag och de hade de såklart. ”Vet du mamma, att nu är det ju vår och sen, sen blir det april och då kommer min lillebror!!”. Två sekunder senare… ”Mamma, jag väntar och väntar… När kommer lillebror egentligen?? Kommer jag hinna bli vuxen först??!?!”. 

Efter ytterligare några sekunder så kom hon på att eftersom det var vår ville hon ut och cykla när vi kom hem! Visst, på vissa vägar och trottoarer har snön smält bort, men där vi bor var är det mycket snö och lite slask kvar på vägen men det var bara att ta fram cykeln och låta henne testa. Efter 10-15 meter gav hon upp och vi fick ta fram sparkcykeln istället. Det gick inte bra, men i vart fall bättre. Våren är här!


Stödhjulen är i backen och bakhjulet i luften vilket resulterar i att hon inte kommer någonstans...


Det gick bättre med sparkcykeln

Samma vecka var jag hemma från jobbet onsdag, torsdag och fredag. De dagarna bestämda jag mig för att pressa mig lite mer, det är underbart väder och jag ville dels vara ute i det härliga vårvädret och jag känner samtidigt att både jag och hundarna behöver röra på oss lite mer. Sammanlagt var vi ute 1,5 timme om dagen på våra förmiddagsturer, Jag lullade runt i skogen, satte mig på en stubbe, lullade runt lite till och så höll vi på.


När vi kom till berget vid vattnet hittade Axxa en finfin pinne och jag hörde måsarna skrika - vårtecken!!


Min stubbe i solen! Hundarna hittar dit själva nu :)


Under tiden jag satt på stubben gnagde Axxa på en pinne


och Faquera grävde en grop eller två, det var det där med passivitet...  

På fredagen bestämde jag mig för att köra lite vardagsuppletande också, något som hundarna verkligen uppskattade! Då fick de sitta och vänta under tiden jag gick iväg och slängde varsin boll åt dem en bit bort (på varsin sida om stigen) och så satte jag mig och vilade under tiden de letade i den ovallade terrängen. Det tog allt mellan några sekunder och 3-4 minuter för dem att hitta bollen på varje ”skick”. Underbart!


Axxa har hittat sin boll och är på väg tillbaka, Faran tänker "genskjuta"...


Faquera tycker inte att hon behöver sitta hela vägen när när hon väntar på sin tur att få leta...


Axxa är rätt nöjd efter dagens promenad och uppletande


och det är Faquera med

När jag sovit hämtade jag Jennifer från dagis och hon ville gå i skogen så då åkte vi dit igen och gick en sväng på 30 minuter. Sååå härliga dagar!! Härligt var att på eftermiddagssvängen gick (!) hundarna i stort sett hela tiden så det var rätt nöjda.


Jag uppskattar verkligen att folk kört omkring med sina fyrhjulingar, det gör det mycket lättare för mig att gå omkring i skogen!


Axxa har fått tag i både sin och Faqueras boll och ligger och lurpassar

Härligt var att hundarna har varit mycket mer harmoniska när vi varit längre i skogen så jag ska verkligen försöka vara ute längre stunder!


Faquera är nöjd med veckan!

Så hur ser hundarnas vardag ut nu? De dagar jag jobbar är de på tomten en sväng på morgonen, sedan åker de med Robban till jobbet, får en lunchrastning och om jag känner att jag kan pressa mig själv så åker jag dit efter jobbet och hämtar dem för en mycket kort skogssväng innan jag åker hem och vilar. Känner jag att jag inte kan pressa mig så är de kvar med Robban och så får de vara på tomten på kvällen. Nedan är lite bilder från deras arbetsplats.


Faran tittar ut. Hundarna har övervåningen mestadels för sig själva, förutom när killarna tränar på hemmagymmet


Axxa undrar när matte kommer upp. Övervåningen fortsätter bakom väggen till vänster om Axxa


Axxa & Birre. Smyger upp en annan dag, hundarna tar det rätt lugnt och slappnar av helt i oväsendet.


Gammal är äldst och hon Faran har tagit sin egen plats, skönt att få vara i fred


Nere på verkstadsgolvet är det trångt, det svetsas emellanåt och det är metallspånor och kan förekomma oljespill så jag föredrar att hundarna är där uppe!

De dagar jag är ledig lämnar jag Jennifer på dagis och sedan tar jag med mig tjejerna på en sväng, antingen på Sågsjön (när isen kändes säker) eller numera i skogen.







Ska jag iväg med Axxa under dagen så lämnar jag Faquera till Robban på jobbet direkt efter vår utevistelse. Därefter tar jag det lugnt när vi kommer hem från morgonsvängen och försöker sova en stund innan jag äter lunch och vi därefter åker iväg. Sen vilar jag och Axxa tillsammans innan resten av familjen kommer hem.









Ska jag vara hemma hela dagen är båda tjejerna hemma med mig och jag försöker göra något mer på förmiddagen utöver promenaden som till exempel tvätta, fixa med diskmaskinen eller liknande och så sover jag efter lunchen istället. Jag försöker även klämma in antingen en kort koppelpromenad alternativt lite träning med Axxa efter lunch, men det orkas oftast inte med… Däremot kan ju tjejerna mer eller mindre gå ut och in som de vill under dagen när vi är hemma, det är skööönt med tomt!





Eftersom jag har svårt att välja ut bilder kommer ett gäng från våra promenader här nedan, fotade under januari-mars.

Igår kväll var vi inne i Emmas lokal och körde en liten ”minikursvariant”. Vi började med sitt i grupp och platsliggning och sedan hade alla i teamet valt ut ett moment vi vill fokusera på och så gick vi igenom det en i taget med Emma medan de andra tittade på.

Under sitt i grupp glömde jag alldeles bort att vi tränar med synlig förare så jag gick och gömde mig… Platsliggningen körde jag dold, som vanligt. Testade med nytt koncept för momenten och det verkar fungera, det vill säga vi är kvar på platsen efter sitt i grupp och rör oss inte ur fläcken. Jag kliar henne lite på huvudet och säger att hon är duktig mellan momenten, inget annat.

Vårt enskilda moment var platsliggning med hakan i backen så vi fokuserade på första övningarna där. Eftersom Axxa är lite rörlig, det vill säga att hon tittar sig omkring och kan byta skinka, under platsen så ska vi nu testa med denna typ av platsliggning. Passar perfekt nu också, det orkar vi träna oavsett hur trött jag är! Anledningen till att vi inte lärt in det tidigare är för att Axxa tycker det är lite jobbigt med andra hundar. Det är mycket, mycket bättre nu men när hon var yngre ville jag inte ha kravet på hakan i backen utan jag ville att hon skulle ha ”friheten” att få titta sig omkring om hon blev orolig. Nu tycker jag dock att hon ska klara sig utan den ”friheten” och jag känner att det är lättare att lära in ett nytt kommando och ”moment” än att efter 5 år lära om det gamla.

Först lånade Emma Axxa en liten stund då det inte gick så bra när jag testade detta hemma tidigare i veckan.


Är det krypa jag ska göra?


Nähä... Kanske gnaga lite i handen?


Inte det heller... Ska jag ligga som avsvimmad på bredsidan då?


Näe, nu fattar jag inte...


Jahaaaa, var det så här jag ska göra! Varför sa du inte det från början??


Det är jobbigt att tänka... Axxa var rätt nöjd efter sin träning


Ena halvan av gänget som var här ikväll


Å andra halvan av gänget


Ida och Nova jobbar med positionen i fria följet


Julia och Ajax fokuserade på långsam marsch inför eliten


Kan man inte ligga tyst och lugn när några tränar rutan, tjoar och belönar med boll en halvmeter ifrån så hamnar man i skamvrån bakom mattes stol... Det är nya, hårdare tider för "lilla" Axxa nu...